När motvind blåser och regnet piskar,
luta dej tillbaka och hör när jag viskar:
För mej är du solsken, värme och glöd.
Jag är din vän från idag till min död
Det ligger en flicka och gråter fastspänd i depression,
ingen som bryr sig,ingen som förstår hur egentligenden här lilla flickan mår.
Hennes vänner tynar bort och ingen som seratt denna flickan inte längre ler,
alla tror att hon bara skojar när hon försöker tala om hur hon mår.
Pågrund av att människor inte ser så finns denhär flickan inte mer!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jag trodde det blir en liknande dikt som den förra ovan o så blev den så fruktansvärt smärtsam. Dikter är underliga, livet är underlig och våra kännslor.. de är ärliga. Det syns i dina dikter.kram
SvaraRadera